Nu blir det ett puttnittsmörinlägg, iallafall bildmässigt.

Andreas kom till Falun i tisdags med Steffe som sällskap. Saker och ting blev inte som planerat och de fick lov att åka hem 12 på natten så jag följde med till Hallsberg där vi hamnade kring 4 på onsdagmorgon. Där var jag och Andreas till fredagen, hade det hur mysigt och trevligt som helst, flummade, hinkade redbull, åt chips, sladdade audi, åkte till örebro ett par gånger och en massa annat. På fredagen åkte vi tillsammans till Falun, drog till Mockfjärd och hämtade en vän till Andreas, åkte till Falun, gled runt en stund i kylan, åkte tillbaka till Mockfjärd, åt pizza på Jerusalem, åkte tillbaka till Falun och fotade vid gruvan. Igår var vi ut på isen och kollade på sparkrace vilket var äckligt jävla kallt så istället åkte vi runt och fotade annat, sen blev det middag, en öl och mys i värmen i lägenheten. Imorse åkte han hem och jag saknar honom redan så otroligt jävla mycket. Dessa dagar har varit de bästa på riktigt länge och Andreas är en sån otroligt jävla fin kille som gör mig så glad och lycklig. Jag minns inte senast jag mådde såhär bra!

Idag har jag skrivit slutprov i Engelska och beställt böcker till kursen som börjar imorgon. Beställde även Gudfadern-boxen, en Star Wars-kalender och en present till min far som fyller år om 11 dagar! Nu blir det stenhårt plugg veckan lång, så fort jag får mina böcker det vill säga. Sen ska jag imorgon även ringa en massa samtal och ta tag i diverse saker så jag kan få ordning på min ekonomi.


Nu borde jag sätta mig i duschen ett längre tag och sörja eftersom jag känner mig så jävla ensam efter att ha haft Andreas vid min sida 24/7 sen tisdagförmiddag. Det är kallt och tomt, jag har inte fått en puss eller armar runt mig på några timmar och jag vill att han ska komma tillbaka. Det är dendär känslan ni vet, när man faktiskt har klarat sig utan något hela livet men när man väl fått det kan man inte tänka sig att vara utan det en sekund. Att detta även varit ett fall av riktig kärlek vid första ögonkastet, att vi träffades av en ren skitkonstig slump och föll för varandra direkt, gör det inte lättare. Men nu är det bara att bita ihop, stå ut tills nästa gång vi ses (vilket jag hoppas är väldigt snart) och njuta av den värmen jag känner i kroppen när jag tänker på honom. Med insikten att han är 20 mil ifrån mig och jag inte får träffa honom när jag vill kommer det bara bli jättejobbigt.



Jag hade hoppats på att 2013 skulle bli ett mycket bättre år än 2012, eftersom det var sämsta året ever, och med en start som denna ser jag väldigt positivt på framtiden.

Det här ska bli mitt år. Det här är året då mitt liv ska ordnas upp och bli mycket bättre, då jag ska bli en bättre människa och snällare mot mig själv, då min hjärna ska låta mig ta smarta beslut utan en massa hjärnspöken som förstör allting.


Dagens känsla är lycka.