Idag var jag och Andreas på väg till Motala. Vi åkte på en enfilig väg och framför oss hade vi två personbilar som framför sig hade två lastbilar. Så fort vägen blev tvåfilig bestämde sig båda personbilarna för att köra om lastbilarna, vilket även vi skulle göra. Chauffören i den bakersta lastbilen bestämde sig samtidigt för att köra om den främre och såg inte bilarna som var på väg fram i den vänstra filen så han svängde ditåt. När han sedan såg dem svängde han tvärt mot höger igen och lastbilen började vobbla. Hade han inte styrt mot diket hade jag och Andreas då fått hela hans släp över oss och blivit mosade bådatvå, vi var alltså ett par meter från att med största sannorlikhet dö. Vi stannade och jag ringde 112 sen var vi kvar på platsen tills brandkår, polis och ambulans kom. Chauffören klättrade ur bilen och ramlade ner på backen, han blödde från bakhuvudet och hade armbågen ur led så tills räddning kom tog några andra som stannat hand om honom. Vi fick prata med polisen om vad vi sett och sånt sen åkte vi iväg när allt var lugnt och chauffören hade tagits hand om. När de som åkt bakom oss pratade om hur tur vi hade som levde kändes det verkligen hur allvarligt det kunde gått men även om jag ännu är skärrad och skakis (8h senare) känns det overkligt, som om vi satt och kollade på en film.
Det här var något av det värsta jag varit med om och jag är glad att det gick så bra som det gjorde. Dessa bilder kommer sitta fastetsade i min skalle ett bra tag framöver.
Uuh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar