Så känner jag idag.
Igår råkade vi somna vid 8 och sov alltså 12h. Rätt skönt, ja.
Imorgon är det äntligen helg och på tisdag är det julafton. Det betyder att A. bara jobbar två av nästa veckans fem dagar så jag får lite extratid med honom vilket är najz. Och behövligt. Efter att ha umgåtts i princip 24/7 ses vi nu 5-6h om dagen istället vilket känns annorlunda och lite halvsvårt att vänja sig vid. Efter att jag vant mig vid att få mycket omtanke och fokus på mig och ständiga frågor om hur jag mår och vad som cirkulerar omkring i mitt huvud är nowdays samtalsämnet när vi ses på kvällarna i princip bara vad som hänt honom på jobbfronten under dagen. Detta har lett till att jag pratar med mamma oftare eftersom jag känner ett visst behov av att få prata iallafall lite om mig själv. Hur egoistiskt det än låter. Att uppsöka någon form av hjärnskrynklare är också ett alternativ då jag måste ha någon att prata med, känna att någon bryr sig. Den här bloggen fungerar också stundvis, för att lätta på hjärtat lite. Ett par sms till Moa häromdagen hjälpte också lite för stunden, och gjorde att jag fick mig själv att börja gråta. Värt.
Jag har ätit frukost och hjälp Petra klippa klorna på Selma. Nu ska jag kolla på Supernatural hela dagen. Orkar inte lyfta ett finger.
Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar