Empty.

Klockan är 3 på natten, jag kom precis hem från sthlm. Jag kan inte somna. Mitt huvud exploderar snart av alla frågor det inte finns svar på. Vad vill jag? Vem är jag? Vad känner jag? Hur mår jag? Varför har jag en så extrem ångest? Varför mådde jag inte så bra som jag borde den här helgen?

Jag vill gräva ner mig. Jag vill dra täcket över huvudet och bara stanna i sängen och ha gråtmaraton i min ensamhet. Men det är svagt. Jag tänker inte visa mig svag. Aldrig. Trots all förvirring och konstiga känslor måste jag hålla mig stark, för min egen skull. Allt jag gör nu är för min egen skull.

Imorgon börjar en ny vecka och jag ska inleda den med att samtala med någon som betyder mycket för mig.

Jag skriver om sthlm senare. Kanske. Nu går jag ut och filosoferar över en cigarett i höstnatten istället.