Är jag känd nu?

Igår och idag har jag varit med på både lokala nyheterna och på riksnyheterna. Score!
SVT kom hit igår och ville intervjua mig om mitt filmklipp, det var mest pinsamt. Och  det är sjukt hur många som verkar ha skickat runt det och sett det på facebook. Haha, tur att man kan underhålla några iallafall, även om själva filmningen bara var en slump.

Igår efter intervjun var jag på UPC och såg någon film (eller en halv film rättare sagt), och sen blev jag hämtad, åkte hem och laddade mobilen för att sen ta bussen in till stan igen. Mötte upp Zanna och Moa, gick till systemet och köpte en massa öl, åkte hem till mig där David var, drack öl och härjade.

Vera tyckte att jag skulle ha hennes paraply! Minen jag gör är helt fantastisk!

!

Världens finaste och bästa syskon! <3

Sen drog vi ner till läroverksparken och träffade på lite sköna människor!

Sen började det ju regna och vi gick hem till Anton.
Jag och Zanna bestämde oss för att splitta en pizza eftersom Anton ändå bor granne med en pizzeria. Vi kom på den perfekta idén att om vi tog halva pizzan var i handen så kunde folk inte hålla på och tigga. Jag brände mig när vi försökte linda in våra pizzahalvor i folie som den snälla pizzagubben gav oss. Till slut gick det någorlunda bra, med mycket folie och servetter, och vi gick tillbaka in på festen och satte oss i ett hörn och hetsåt! Det var lite sådär småsjukt och roligt!
Sen blev vi trötta så jag, Zanna och Rickard gick och mötte upp Joel och gick hem till mig och satt och pratade med mamma om lite allt möjligt och sen delade vi upp oss i olika rum och sov.

Imorse gick jag och Joel och plockade rabarber, Rickard fick en jättefin hatt!

Jag gjorde tre rabarberkakor, vi åt upp en av dem och drack kaffe och te och chillade. Ingen var bakis idag, fruktansvärt skönt! Sen gick Zanna och Rickard och lite senare även Joel. Nu är jag ensam, funderar på att lägga mig i badkaret och vet inte alls vad som händer ikväll. Eller jo, det vet jag. Frågan är om jag orkar eller inte. Jag är på så sjukt konstigt humör, gladare än jag borde vara och samtidigt förkrossad.

Jag ska försöka inse att allting är över nu, men jag vill inte göra det än.