En sak jag tänkt på är alla dessa motgångar jag haft i livet, både de mindre och de större. Jag har upptäckt att det mesta går att åtgärda på ett eller annat sätt. Alla mindre saker jag den senaste månaden sagt att jag ska göra "en annan dag" är nu klara, vilket ordnades genom att jag slog mig själv på käften och insåg att jag inte kan bete mig såhär. De större sakerna, de som tryckt ner mig och gjort mig deprimerad, pushar jag bort mer och mer för varje dag efter jag insett att det inte är någonting jag behöver i mitt liv. Det är som att jag sökt efter saker som fått mig att må dåligt i tron om att jag inte förtjänar bättre. Det var någon som sa till mig häromdagen att jag förtjänar så mycket mer, och det är faktiskt sant. Om jag har gjort någon illa så har det inte varit med mening. Jag är inte en elak person, vilket både jag själv och många andra vet om. Sen kanske jag inte riktigt tänker innan jag talar och agerar ibland vilket kan bli fruktansvärt fel i andras öron och ögon och kan ibland gå så långt att det sårar någon.
Om jag har gjort någon illa så vill jag bara säga förlåt. Alla människor gör misstag, ingen är perfekt, speciellt inte jag. Jag mår dåligt av tanken på att jag kan ha sårat så många fler och så mycket mer än vad jag vet om själv.
Jag har rensat bland mina grejer idag och hittat en massa gamla grejer som fick mig att minnas både dåliga och bra saker som hänt genom åren. Jag växlade hela tiden mellan att skratta och att nästan gråta. Det är fint med minnen, jag har så många tillsammans med mina vänner. Världens bästa minnen, med världens bästa människor. Jag borde berätta för dem oftare hur mycket jag älskar och uppskattar dem, för det gör jag verkligen och det hoppas jag att de vet om även om jag borde få pris för världssämst i att berätta det för dem.
Nu är jag alldeles för emotional.
När man är hemma och är sjuk känns det så jävla bra att bara bädda ner sig och kolla på någon film eller en serie och av lite olika anledningar började jag därför igår kolla på Glee. Lite för att jag sett några avsnitt hit och dit tidigare, lite för att jag inte har någon annan serie att kolla på för tillfället och lite för att alla pratar så bra om det. Jag är redan på avsnitt 18 och eftersom ett avnitt är (utan "previously" och eftertexter) ca 40 minuter långt betyder det att jag snart lagt 720 minuter, alltså 12h, på den här serien. På lite mer än ett dygn! Jag hoppas att det är värt det, jag är lite kluven fortfarande då några av karaktärerna är så äckligt irriterande att jag bara vill strypa dem, och serien är inte ett dugg i stil med vad jag annars väljer att kolla på. Jisses.
Igår orkade jag masa mig iväg till konsum för att köpa godis och juice. Det gick runt en jävligt mysko kille där, varje gång jag gick till en ny hylla var han bredvid mig efter bara några sekunder, och så höll det på i ca 10 minuter tills jag gick till kassan och, såklart, står han bakom mig i kön sekunden senare. Blev lite freaked out av detta så jag skyndade mig iväg medan han betalade och packade sina varor (som inte någon av dem var från de hyllorna jag befunnit mig vid, vilket jag upptäckte när jag kollade lite snabbt för att se om det kanske bara var så att vi råkade ha samma smak och behövde samma varor.) Jag vet inte om det var roligt eller bara jävligt läskigt, men det var ändå den underhållningen jag fick igår, förutom en jävla massa Glee såklart.
Min säng är helt jävla åt helvete, den har alltid mer eller mindre knarrat och gnisslat så fort man vänder sig om. Jag har vant mig vid det men kan inte sluta tänka på det varje gång någon annan klagar. Nu har jag kollat runt efter en ny säng och beställt en från ikea. Jag vill inte ha någon sängram eftersom jag helst vill ha en svart sängkappa och eftersom jag vill slippa vika in överkastet eftersom det ser helt sjukt ut när det ligger över kanten. Det blir nästan som en liten fälla eftersom sängen ser mycket högre ut, men skulle man hoppa ner i den när överkastet ligger sådär fult så skulle man nog få en rejäl chock när man upptäcker att sängen faktiskt är mer än en dm lägre än vad man trodde. Så därför har jag nu beställt en resårmadrass och ben, simpelt och skitbra. Så nu kan jag äntligen köpa dendär satans sängkappan och ha min säng som jag alltid velat. Mitt rum går i svart och aubergine, vilket jag är så jävla nöjd med eftersom det är mina två favoritfärger (även om folk säger att svart egentligen inte är en färg).
Jag vill träna! Stepmaskin, situpsbänk och pilates. Ahh. Men man ska ju inte göra det när man är sjuk. Jag har feber, halsont, hosta, snuva, nästäppa, ont i bihålorna och en jävla smärta som skjuter genom hela min kropp. Det verkar vara någon slags influensa eller liknande och jag hatar det lika mycket som jag alltid hatar att vara sjuk, vilket är alldeles för ofta. Chaite med honung, C-vitamin och echinacea är min räddning!
Det känns som att allting går så bra nu, och jag hoppas att det inte bara är någonting jag känner utan att det faktiskt är så. Jag är nog på väg någonstans, för första gången i mitt liv. Någonting börjar äntligen hända, jag orkade äntligen ta tag i allting.
Jag är lycklig, ingen ska få ta det ifrån mig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar