Aaah, fin dag!

"You know that children are growing up when they start asking questions that have answers."
- John J. Plomp


Så jag åkte till jobbet med orden "Fan ta måndagar" ekande i skallen.
Det började med att jag gick till dagis nr 1 där, som jag skrev på facebook "Kidsen hade varit utklädda till Kiss i fredags. 
Unge 4 år: "å-å ja va han simon me tungan häär nere! -skriksjunger- AAWAS MEJFO LAVING JO BÄBJÄ!!" ". Sen fick gå ner till tvättstugan som vanligt, rensa tvätt, byta maskin osv. Det visade sig att någon annan redan gjort det så jag behövde inte utan fick vänta 90 minuter på att maskinen skulle gå klart.
Under tiden gick jag ner till mitt favoritdagis där mina favoritkids håller till. De var söta och busiga som vanligt och de minsta stod och "pratade" på om det ena och det andra och det enda jag kunde göra var att låtsas förstå och instämma som om de sa världens smartaste grejer. Sen kittlade jag dem så de höll på att fara omkull. Jag städade så mycket jag hann på 2 av 3 avdelningar, försökte övertala mina favoritkillar att det är fullt möjligt att hoppa med en sandvagn över en städvagn, men de trodde inte på mig eftersom alla grejer i sandvagnen då skulle flyga i taket.
En unge på 3 år (tror jag) stod och tuggade på en pinne, jag frågade honom varför och undrade om det var gott. Han svarade "ja öke ba-a", tillsammans med en dagisfröken och efter flertal upprepningar förstod vi att ungen stod och låtsades röka. Det var lite sjukt, men ändå ganska lustigt på något sätt. Han tuggade så intensivt på pinnen att han blev så lortig i ansiktet så jag först trodde att han ätit sand.
Sen blev det dagis nr 3, och där handlade det mest om en del skitsnack. Jag tänker inte nämna något namn, men som dagisfröken är man en jävla hycklare om man lär ungarna att behandla varandra med respekt och att vara snälla mot varandra, medan man själv hackar så mycket på en annan dagisfröken att hon började gråta och nu knappt vill vara på jobbet - 9 månader innan pension. Det är fan sjukt.
Sen lunch, soffchill, dagis nr 4, tristess som gjorde att jag sorterade all tvätt i tvättstugan, dagis nr 5 och sen bussen hem. Min rygg pallade hela dagen vilket känns fantastiskt jävla underbart!
Och jag fick reda på att imorgon är jag ledig och på onsdag har vi blivit bjudna på invigning a lá mingel & lunchbuffé på Egnellska huset!
Så idag är jag glad, fast jag saknar min säng och min lägenhet lite. Men imorgon får jag komma dit igen, woop! Nu ska jag bara komma på någonting jag kan göra idag och imorgon eftersom mamma snart åker till jobbet och jag blir ensam hemma hos henne. Jag har ingenting mer att tvätta, jag har mat till kvällen... jag borde haft min satans cernitlera här! Eller min ritplatta, eller min kamera. Jag får rita på papper istället, old school! Eller kanske kolla igenom gamla kort, sånadär som sitter i album från tiden då digitalkameror var jävligt exotiskt.