Och så står vi där som några jävla fån och låter oss utnyttjas av dessa häxor. Jag tycker att en rejäl strejk skulle sitta på sin plats, men även om jag skulle föreslå det så.. Vem skulle lyssna på en sådan som jag? Jag slutar snart här, då är det ändå inte längre mitt problem. Det är det visserligen inte nu heller, samtidigt som jag faktiskt nu är en del av detta kaotiska helvete. De har ett annat namn på helvetet, vissa kallar det "arbetsplats", andra ett namn som börjar på G. Jag förstår inte hur de står ut med sig själva, dessa avskyvärda, arroganta, själviska och rentav elaka kvinnor. Hade detta varit i en annan tid hade jag jagat dem med facklor och bett om att få dem brända på bål. Men nu lever vi i fel tid, och det enda jag egentligen kan göra är att hålla käften, se glad ut och göra mitt jobb.
Jag kommer inte sakna detta ställe, där jag i skrivande stund sitter på en bänk i kapprummet och väntar på att få gå vidare till ett ställe som är så mycket ljusare och har så mycket mer positiv energi. Sen behöver jag bara gå hit 8 gånger igen, i hela mitt liv. För jag skulle aldrig låta mina framtida barn gå här, jag skulle aldrig ens sätta min fot här igen.
Tack och adjö. ("tack" är ett sådant ord man säger när någon gör någonting för en, ni borde lära er det.)

"Bitter" är dagens ord.

Published with Blogger-droid v1.7.4