- 1990 - Falun, Dalarna -

lördag 31 mars 2012

Shit..
Nattens dröm var helt galen.
Jag drömde att jag och Moa bodde ihop som nu, men på något annat ställe. Så som det såg ut i trapphuset tyder på att det kan varit järnet.
En kväll kom jag hem och vi hade bestämt oss för att ha fest. Jag möttes av fulla/höga människor i trapphuset och lägenheten var totalförstörd och överfull av människor. Helt plötsligt kommer Daniel fram till mig och berättar att Moa stuckit och lämnat ett meddelande på telefonsvararen, men när han ska spela upp det har han råkat radera det.
Vi hade en hund, typ springer spaniel- liknande, som inte hade varit ute på tusen år och hade lindat in sig själv i kopplet. Jag tog ut hunden och träffade på tre personer som alla hatade mig nå fruktansvärt. (En av dessa ogillar mig på riktigt vet jag). De stod och skrek åt mig och följde efter mig hela vägen hem till mig där jag äntligen öppnade käften och skrek att jag inte ville ha dem hemma hos mig.
Helt plötsligt var det sen morgon, folk var kvar och låg däckade här och där i lägenheten. Moa var fortfarande borta, och det visade sig att hon stuckit samtidigt som en annan tjej. Den tjejen hade lämnat kvar sin dotter som ibland i drömmen var ett spädbarn, ibland var 2-3 år. Sen var det kväll igen och folk överallt precis som kvällen innan. Jag träffade en bekants lillebror som satt och sniffade i ett sovrum. Jag frågade honom om det var vad jag trodde, och han svarade "självklart!" vilket gjorde mig förbannad och jag kastade ut honom och en massa fler för att de höll på med droger. Sen kom det fram att alla gjorde det och därför blev utkastade allihopa.
Resten av drömmen var skitkonstigt, den handlade om stolar, bord och att jag hade en försäljning på¨batman-one pieces. Och sen kom det en vräkningsvarning i brevlådan, men den var inte speciellt vanlig. Det stod att om det någonsin hördes något ljud från lägenheten skulle vi bli vräkta och skulle aldrig få bo någonstans igen, under resten av våra liv.
Så var jag där, ensam med en hund och ett litet barn. Och skitsnabbt kom kvällen igen och det var lite Silent Hill-stuk på hur människorna började dyka upp. Jag fick hjälp att mer eller mindre fösa bort dem med pinnar och grejer. Sen var jag i en källare med ett bubbelbad stort som ett piratskepp. Det hade jag velat ha nu.
Jag fick panik av alla människorna och råkade väcka mig själv så jag vet aldrig om Moa kom tillbaka och om vi fick bo kvar eller inte.
Jag vet inte om detta betyder att jag ser mina vänner som alkoholiserade zombies eller vad. Men det var rätt lustigt. Allting var lite i Skins-stil vilket gjorde att jag kände mig hemma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar