http://open.spotify.com/track/46JdPZmwWfkCJHVzd5gi8v
Orkar inte vara sjuk, orkar inte känna saknad, orkar inte känna oro, orkar inte fundera, orkar inte vara rädd. Vill bara leva en dag i taget, varken tänka framåt eller bakåt. Börjar fundera på om allt var ett misstag. Hade jag mått bättre om inget hade hänt?
Jag vill inte att det här också ska gå åt helvete. Det är för bra för det. Men tänk om det är FÖR bra? Jag vill kunna se in i framtiden så jag vet vad jag har att vänta mig.
Jag börjar fundera på om jag är alldeles för trasig för det här. Om det är för sent för mig, om jag ens förtjänar något så bra.
Min hjärna är fucked up.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar