....

Imorse vaknade jag med influensa och hög feber, har legat hela dagen och vridit och vänt mig (och stundvis gråtit) av smärta i hela kroppen. Jag har tyckt synd om mig själv, velat ligga nerbäddad 20 mil härifrån istället för ensam i soffan hemma, har varit arg och skrikit åt mamma fast hon inte förtjänade det. Jag har mått så jävla konstigt hela dagen, det är som om mitt psyke också fick influensa och febern satte sig i mitt temprament. Ilskan gick upp med temperaturen, min hjärna kokar med min kropp. Jag vill inte må såhär, jag vill jobba, få pengar, åka härifrån.

Jag är livrädd. Jag vet inte vad som händer i framtiden, jag vet inte hur någonting kommer sluta. Jag vet bara vad jag vill just nu, och att det jag vill förmodligen inte är möjligt. Jag är van att allt går åt helvete så jag bara väntar på att det här också ska göra det. Jag måste försöka att inte tänka så mycket på det.. men saknaden gör mig frustrerad. Jag vill ha svar, jag vill inte vänta. Jag orkar inte. Jag vill spola tillbaka tiden och uppleva helgen igen exakt så som den var, inte minsta lilla ändring.

Jag känner en värme i hela kroppen, och det är inte febern.