Inatt drömde jag att jag var i Borlänge med någon vän, och åkte sedan på en överfull buss hem till Falun. När jag kom hem hade jag fått en ny vänförfrågan på facebook, och då visade det sig att de gjort så man kunde skriva en kommentar om man inte riktigt kände varandra så den som tar emot förfrågan ska ha koll på vem man är. Det var en kille som skickade förfrågan med kommentar "Såg dig på bussen". Sjukt random, men jag tyckte inte det var konstigt eftersom det även fanns en app som gjorde att man kunde se namnet på alla runt omkring en. Creepy as hell, I know.
Sen var jag med hela släkten på pappas sida på en slags åker eller något, ett stort öppet fält, och festade och pratade minnen. Pappa kunde inte befinna sig där, och allting var så jävla konstigt bara. Helt plötsligt stod det en husvagn där, som inte var en husvagn utan typ en låda, som Lissi berättade att hon uppfostrade mina plastsyskon i, och även fast det fanns dörr på denna liksom gled alla in och ut genom fönstren.
Sen hörde jag av mig till dendär killen som kom på en - guess what? - cross, och besökte hela släktkalaset. Jag skulle åka med honom någonstans men fick förhinder hela tiden. Först ljög jag för mamma om var jag skulle sova, och hon hade bestämt att man inte fick ångra sig om sånt. Sen hade jag ingen hjälm, då fixade han en extra, då ville jag inte ha den, så kom min egna på posten, så glömde jag den, sen kom Moa, Mia och Sigga eftersom jag ringt in dem för att agera vakter/spioner eftersom jag faktiskt inte ens visste vem killen var men ändå tänkte följa med honom hem! Ändå krånglade det hela tiden till och från, tills jag var helt och hållet redo att åka, då hade han ledsnat och åkt hem. Jag kollade på klockan och den var 16.-någonting och jag hade krånglat sen kvällen innan. Han lämnade lappar till mig där det stod "Förlåt!" och "Jag ville bara att det skulle vara bra!".
Jag känner igen den här killen så väl, även om hans ansikte börjar suddas ut från mitt minne.
Jag kan bara inte sätta fingret på vem det är, och jag kommer aldrig få reda på det.
Jag vill säga förlåt för mitt beteende, haha. Drömhelvete.

Förövrigt är det första gången på jagvetintehurlänge som jag sov ut riktigt utan att vakna en massa!