Jag vill egentligen inte skriva någonting just nu men jag gör det ändå. Jag behöver få ur den sista elden ur mina fingrar. Jag skrev klart min debattartikel och när jag skulle skicka in den upptäckte jag att det bara var halva uppgiften och jag fick lov att sätta mig ner, läsa tre texter och analysera och jämföra.
Nu är jag iallafall klar, 3 timmar innan deadline, och en stor del av stressen jag bar runt på släppte. Nästa fredag, den 30e, har jag slutprov och ska lämna in ett inspelat tal. Måndagen därpå, när kursen är slut, är det deadline på den sista uppgiften och tills dess behöver jag bara läsa klar Vägen, se en film i samma stuk och skriva om dem. Sen är kursen färdig! Jag hade aldrig orkat detta om jag inte skulle nöja mig med att bara få godkänt i kursen, jag hade aldrig någonsin klarat av pressen om jag förväntat mig mer av mig själv.

I fredags var en jobbig dag då jag åkte med mormor till djursjukhuset och tog farväl av Perri som blivit obotligt sjuk och fick lov att somna in. Det var tungt och riktigt förjävligt.
Resten av helgen var sämstvärdelösskit och inte ens nitro circus blev av för min del.
Jag flydde hem till mamma i förrgår och jag tänkte väl stanna här tills jag känner för att åka hem igen.

Jag är förkyld och trött. Min kropp är efterbliven och jag vaknar varje morgon efter 4h sömn, utvilad och pigg. Sen är jag hjärndöd resten av dagen. Jag har försökt sova mitt på dagen också men blir alltid väckt av någonting.

Nu borde jag äta något, mysa ner mig framför en film eller försöka sova.

Just nu känns det som att ingenting egentligen spelar någon roll.
Det är för mycket smärta och saknad.
Och jag vågar inte hoppas på för mycket, jag orkar inte bli nedtryckt igen. Fuck it.