Eftersom Moa klagar på att jag inte skriver så mycket här så får jag väl börja göra det igen!

I förrgår kände jag mig miserabel och ensam och saknade alla mina vänner, så jag bjöd in folk att komma hit på förkrök igårkväll. Flera sa ja eller kanske, vilket var hur bra som helst! Jag satt och pratade med Mia tidigt på dagen och helt spontant beställde hon tågbiljett så även hon kunde vara med!
Jag och David gick ner på systemet och handlade, drog hem och öppnade varsin öl. Joel kom hit och folket som borde kommit dissade så jag blev ledsen. Men helt plötsligt löste det sig när Mia, Erik, Jens, Ralph, Patrik och Ante kom hit. Även Daniel kom hem från sin middag med kollegorna, och det blev en riktigt trevlig kväll! Jag, Mia, David, Erik, Jens och Ralph drog ner på stan. E, J och R drog till kåren, D stannade utanför Pitchers och jag och M gick vidare eftersom vakten på Pitchers sa att det var fullt och vi orkade inte stå ute och vänta i kylan.
Vi hamnade på Rådis där vi spendcrade resten av tiden fram tills stängning. Där träffade vi bland annat Jonas och Daniel. Även roomie-Daniel kom ner så det var jag, Mia och två Danielar. Den ena av dem rusade iväg och försvann pga vissa orsaker - vilket var skittråkigt. När krogen stängde drog Mia och Daniel hemåt och jag mötte upp Erik och  Jens. Vi blev hämtade av Simon och Robin och åkte till Mockfjärd och efterfestade! Det var jävligt kul, tills jag däckade och någon random dude satt och slog på mig. Till slut satte sig Jens bredvid mig och räddade mig från den elaka människan, och sen bar han iväg mig och bäddade ner mig så jag fick sova!
Imorse mådde jag piss, hade kramp i höften och ville hem till Falun. Jag låg och halvsov i en soffa medan de andra åt tills klockan blev 3 då Erik körde mig till Djurås så jag kunde ta tåget hem. Både jag och hon som tog betalt blev förvånade över hur billigt det var för mig att åka med de två tågen som krävdes för att jag skulle kunna komma till Falun. 40 kr! Hur bra som helst.
Den andra som jobbade på tåget var hur fantastisk som helst, jag tror han såg hur trött jag var för när jag gick av tåget i Borlänge kom han till mig och berättade vilket spår, vilket tåg och vilken tid jag skulle hålla koll på. Sen kollade han på skylten där det stod "Örebro Hallsberg" och mumlade något om att "jaha, haha, vem åker dit egentligen!?" innan han försvann in i tåget igen. Jag fick vänta i en kvart i Borlänge innan mitt tåg kom och på det var det inte ens någon som kollade biljetterna. Sen hämtade mamma mig på stationen och körde hem mig, jag satte mig i duschen och försökte bli av med bakfyllan (utan framgång) och placerade mig sen här i soffan iförd myskläder. Jag mår fortfarande skit och den där dryga bakfylleångesten börjar studsa runt i min skalle.

Jag är trött, kär, dryg i huvudet. Jag vill att allt ska vara som förut igen, jag vill ha de där trygga armarna runt mig när jag ska sova. Jag vill bli biten i näsan och spendera alldeles för mycket tid med att ligga i soffan och kolla på serier. Jag vill kolla in i de där bruna ögonen och se all kärlek igen, den som försvann därifrån och lämnade en tomhet jag inte tycker om att se. Jag vill kunna släppa taget nu, jag vill kunna gå vidare eftersom jag inte har något annat val. Men jag kan inte, jag älskar för mycket. Jag är så trött.