Karma's a bitch.

Jisses. Jag har precis torterat mig själv i 2 timmar genom att läsa igenom sms från juli till september. Jag förstår inte hur jag kunde bete mig som jag gjorde. Allting förvandlades från perfektion till ett rent helvete och trots att jag alltid skyllt på att det var någon annans fel var det tydligen pga att jag blev ett hormonellt monster. Jag känner en sån extrem ångest för mitt beteende och trots att jag och Moa häromdagen satt och diskuterade att man aldrig ska tänka på hur livet kunde sett ut om saker och ting varit annorlunda, så kan jag inte undgå att fundera på hur allt sett ut om just de händelserna hade skett under en annan del av mitt liv, under en tid då jag var en mer stabil människa. Jag betedde mig konstigt mot folk i somras och jag hade mina anledningar även om det inte är någon direkt ursäkt.


Ångrar jag vad som hände? Ja. Kan jag ändra på någonting nu? Nej.

Så den här ångesten kommer både sent och olägligt, och jag vet inte om jag kanske känner såhär för att jag är sårad av annat i nuläget och mentalt är svag och känslig eller om det är genuint och äkta.
Men jag tror på karma, och att allting gått som det gjort nu kan mycket väl ha att göra med att jag gjorde en annan människa illa och nu får tillbaka detsamma.
Jag skrattar även åt mig själv när jag läser om hur jävla mycket jag missuppfattade och hur starkt jag reagerade på Ingenting. Det är fan sinnessjukt. När jag läser saker jag skrivit kan jag inte förstå att det är meningar Mina fingrar skapat. Jag var ett sånt jävla monster och dels är det för sent och dels har jag för lite mod för att säga förlåt även om jag precis insett hur mycket jag faktiskt borde göra det. Det finns en människa som verkligen förtjänar ett stort Förlåt från mig.
Hade jag bara gett fan i att läsa igenom allt hade jag fortfarande trott att allting berodde på någon annan och inte på mig, men det här fick mig verkligen att inse att det inte var så. Att den människan försökte och kämpade och gjorde och sa så jävla mycket för att jag skulle må bra, men jag tog aldrig in det.
Vissa saker var så fina och rörande och ändå hade jag svarat med något stöddigt och otrevligt och tydligen trott att människan ljög. Hur jävla dum får man bli egentligen?
Det positiva med att jag läste allt är att jag nu insett hur jag betett mig mot folk och om man ska kunna ändras till det bättre måste man börja med att erkänna sina brister för sig själv.
Jag vill verkligen säga förlåt, men jag betedde mig så jävla fel att jag vet att jag aldrig kommer bli förlåten ändå.

Nu är jag sjuk och ligger efter med plugg. Men jag har hört av mig till mina lärare så de vet varför och det var okej. Jag har iallafall tagit hand om den ekonomiska stressen och hela den delen. Nu blir det plugg hela veckan ut så jag blir klar med allting. På måndag ska jag ha gjort klar två uppgifter och två muntliga framföranden. Det ska nog gå bra om jag ger mig fan på det! Får försöka förtränga denna förkylning och feber och låtsas att jag är skitpigg!

Kanske ska ta tag i någon av frågorna redan nu, det är alltid lättare när man väl kommer igång. Dock är klockan snart 9 och om jag börjar nu lär jag väl sitta hela natten.. Men må så vara! Jag ska fan inte faila någon kurs nu, jag ska klara det här och få upp alla poäng. Japp, det ska jag fanemig. För nu tänker jag inte bry mig om allt det här i nuläget som får mig att må dåligt mer.

Nu ska jag lägga energi och tid på mig själv och inte på någon idiot som ändå bara gör mig illa och får mig att känna mig utnyttjad. Jag ska må bra igen, det kan jag lova. You're out of my life.