Bläh, stendöd. Nästan. Det tar på krafterna att jobba i spöregn, det är en sak som är säker. Och halva dagen har jag haft förfärliga bröstsmärtor och noll förmåga att ta djupa andetag. Men trots detta har dagen varit minst lika bra som tidigare arbetsdagar! Jag hann även klämma in ett snabbt besök hos J i schemat (under matrasten såklart).

Nu är klockan 20 över 10 och jag ligger nerbäddad. Jag kastade mig i sängen nästan direkt när jag kom hem, imorgon ska jag ju upp 6 igen och jobba från halv 8. Men jag ska inte klaga. Jag har ett jobb (bara den grejen ensam är underbar nog) som jag faktiskt verkligen gillar att gå till (even better!).

Emellan allt arbete och stress stannar jag ibland upp och funderar på hur jag vill ha det i övrigt, men jag har inte gett mig själv något bra svar än. Jag vet bara hur jag känner för stunden. Från annat håll har jag iallafall fått svar nu, och det är oerhört skönt. Sen vad framtiden har att erbjuda, det får visa sig då. I nuläget är det en dag i taget som gäller, och jag trivs faktiskt bra med det. Jag överlåter allt till ödet och ingenting kommer tvingas fram.

Nu ska jag sova i 7 timmar, försöka iallafall.