Blä.

- Om jag kommer vinglande ikväll och bara älskar livet, kom och ta mig är du snäll.

För mycket jobb, för trött av vädret. Och bloggen blir lidande. Jag har visserligen inte mycket att skriva om ändå, men iallafall. Idag har jag jobbat 13-21.30 och jag jobbar samma tid imorgon innan jag äntligen får ta helg. Älskar de lediga helger jag får, man uppskattar verkligen varenda minut av dem. Helgen därpå är mitt schema slut och jag, Johanna, Ellen och Victor ska till Sollerön och hälsa på Micke♡ på lördagen!
Denna helg är runndagarna och poker run, så jag förväntar mig att sitta och glassa på en båt någonstans bland öarna.. om vädret tillåter. Jag hoppas på andra grejer med under helgen, men det blir bara desperat om jag skriver här.

Jag har försökt somna nu i ett par timmar men det går inte. Jag slog på några avsnitt av Awkward, jag lyckas alltid somna när jag har film eller serie igång.. men inte idag. Jag vet inte vad det är för fel, jag bara vänder och vrider på mig hela tiden. Jag funderar på att gå ut och ta lite luft (läs: en cigg) innan jag försöker igen..

Jag är sinnesförvirrad, förbannad, sårad, ledsen. Men konstigt nog mår jag bra ändå. Det är som om min hjärna äntligen blivit mogen och mitt undermedvetna säger mig att det var lika bra. Att det ändå förmodligen hade blivit som förra gången. Att det ändå aldrig hade fungerat. Jag spårar inte ur den här gången. Jag gråter inte, jag bryter inte ihop. För det är inte värt det. Verkligheten hade aldrig sett ut som det gjorde i mina drömmar. Att få de där orden kastade på sig.. det var nog bra. För nu vet jag. Nu har jag ett svar, jag behöver inte längre fundera. Jag vet hur det ligger till, jag vet att det aldrig kommer ske. Och det är så skönt. Nu kan jag gå vidare, fortsätta leva, sluta undra. Och gå vidare gör jag, även om det i nuläget bara handlar om ögongodis och oskyldiga chattkonversationer. Det duger för mig nu, jag kräver ingenting. Jag förväntar mig ingenting. Jag har lärt mig nu att det är bäst att lägga allt i ödets händer, att låta allt flyta på som det är menat och sluta försöka ändra på en redan förutbestämd framtid.

Jag undrar om det kan vara allt socker jag åt innan jag gick och la mig, eller kanske PKn jag fick av Bea när vi väntade på skjutsen från jobbet, som gör att jag inte lyckas somna.. Jag är iallafall glad att jag inte jobbar dag imorgon.